liten.

jag känner mig så liten, jag känner mig vilse, vilse i mig själv! jag har panik, panik för att jag inte får någon ordning på mtt liv! när jag ska kunna börja leva normalt? när ska jag få slippa det här och kommer jag någonsin att få slippa det? i början på det här så gick det bra, jag va stolt över mig själv men den känslan kan jag inte längre känna.. jag vill känna mig FRI och hoppas på att jag någon gång får göra det men det är fortfarande en lång väg dit.. nu känner jag mig instängd, jag har fullkoll på dom tider som jag måste följa (enligt mig själv) och jag blir arg, besviken och får ångest om dom tiderna ändras, ska det behöva vara så? jag tycker inte det! jag håller mig hellre hemma än är ute med vänner för att jag ska ha koll på mig och mina tider.. jag har panik för något måste hända nu, som gör att jag kan känna mig stolt igen! min tredje vecka snart och jag tänker "när jag inte har den här hjälpen längre vad ska jag göra då?" det skrämmer mig!