så många brev många sånger
minns varje ord varje rad jag skrivit
en längtan så stor
minns varje dag jag lidit
har gått genom livet med en övertygelse
att jag satt något spår
aom har haft betydelse
aldrig besvarad aldrig tillmötes
en kärlek så varm utan den vilket öde
från vinter till vår
sen sommar till höst
trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
hjärtan som slår
vi står där vi stod
minns det som igår
första gången du log
som om jag snubblade pladask
på marken och bara dog

när vi sågs första gången
blev hjälplöst förälskat
obeskrivligt tagen
som om jag låg ner på marken och blev slagen
betraktade ditt hår
när det fångades av vinden
som att svimma på en bergstopp utav svindeln
sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
tappa hjärtat i knät
kunde inte tänka logiskt eller sunt
och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
började sakta uppvakta på avstånd i brev
men det spelade ingen roll vad jag skrev
du hade inte fastnat än inte fattat än
vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
men efter ett tag
det började korresponderas
mina förhoppningar dom väcktes
för att sen raseras
du flyttade utomlands någon annanstans
och breven som skrevs dom kom aldrig fram
men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

jag gav aldrig upp dig när du försvann
långa dagar blev till nätter sen till år

varje gång är som den första gång vi sågs
även om det är över nu
allting har förändrats
men du finns kvar