Malin Andersson, föddes den 13 november 1989. Jag är uppvuxen i Årsunda och har bott där i hela mitt liv tillsammans med min mamma, pappa och syster (maria) som flyttade då hon blev 19-20 och har bott hemifrån sen dess. Jag var en väldigt hemsk unge när jag var liten, jag gjorde allt för att reta upp lärare och elever men det bättrades när jag började högstadiet, då slog det om helt från att vara den högljuda, stökiga, kaxiga unge som aldrig lyssna till att bli den där lugna, tystlåtna och blyga tjejen som inte våga säga någonting. Det var väl både gott och ont i det kan jag tänka mig. Jag började gymnasiet, gick barn&fritids programet i 3år. Jag hade en underbar klass och vi hade riktigt roligt under dom åren. Somaren 2008 kom och det var dags att ta studenten, den var en av dom bästa kvällarna på länge! Jag saknar det, jag saknar klassen.  

Jag är för det mesta dels en glad tjej, jag försöker visa mig stark och finnas där för mina nära och kära,  för det är ni som får mig att kämpa, det är ni som är det bästa jag har och det finns inget annat i världen som kan hindra mig från att alltid ställa upp för er! Jag tänker rätt mycket, det har jag alltid gjort och ibland är det väl bra men ibland är det mindre bra. Jag tänker inte rabbla upp om hur jag har/haft det igen, det kan ni läsa här isåfall "mitt liv, kampen mot det bättre".

När jag växte upp så var det inga tjejer som hägrade, det var bara killar jag ville umgås med, dels för att mina föräldrar umgicks med sina vänner som hade barn som var killar. Var som sagt hemsk när jag va liten, jag fick skrivet hem i min kontaktbok så att mina föräldrar kunde läsa om vad jag hade gjort för dumt denna dag haha! Jag var inte dummare än så att jag rev ur sidorna innan jag kom hem, inte tänkte jag låta mina föräldrar läsa om vad jag hade gjort, men nästa dag i skolan så såg ju lärarna att jag hade rivit ur sidorna så det slutade ju med samtal istället. Men ja det här var ju det bästa jag visste, jag tyckte det var kul (förstår inte varför riktigt) Detta fortsatte ända tills jag började sexan, då jag började inse att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde. 

Jag har alltid älskat att idrotta. Skidor, bandy, innebandy och fotboll ja allt. Men fotbollen är den som har varit min bästa vän genom livet men också min ovän. Jag började spela när jag var 4-5 år med killar, dels för att min pappa skulle bli tränare och för att det inte fanns något flicklag (bara damlag). Jag älskade att få vara med killarna, det var ju sån jag var, mer kille än tjej!  Jag var alltid med på alla raster och spela med dom både äldre och yngre killarna och efter skolan blev jag alltid frågad om att vara med dom äldre att spela, jag vart alltid lika glad och jag älskade det, dom gjorde så att jag utvecklades och det är jag tacksam för. Jag spelade fotboll med killarna ända fram tills jag vart 11år då det kom ett flicklag och jag inte längre fick spela kvar med killarna, det var jobbigt att inte få vara med dom längre och jag tyckte ju inte om tjejer men det ändrades ganska snabbt när jag väl lärde känna dom, jag kom på att tjejer inte var så tråkiga ändå, jag hade faktiskt kul och började umgås med båda könen istället för med bara ett och jag insåg att jag inte längre var någon kille haha. 

Men jag tappade motivationen för fotbollen, jag spelade inte längre för att JAG ville det, jag spelade för någon annan. Jag valde att ta avstånd från fotbollen denna säsong och det visar sig om jag kan spela igen.

NU är nu och jag har funderat länge och provat på saker för att komma fram till vad det är jag vill. Jag började en utbildning som heter CNC operatör men märkte ganska snabbt att det inte var något för mig, för jag fattade ingenting haha. Så jag hoppade av och började tänka igenom vad det verkligen va jag vela göra, jag tror jag kommit på det nu, men man vet ju aldrig. Det visar sig den 10januari om jag valt rätt väg i livet, just nu känns det bra. Ibland önskar jag att jag var lite mer framåt eller det är jag men att jag inte var så rädd för att prova på saker som skrämmer mig.


Ja det var lite om mig.  ha en bra dag :)