klev upp runt 8 och gick iväg till annica och prata, hon förstår mig på något vis, fast jag inte kan uttrycka mig så bra i ord! sedan tillbaka för att kolla kroppen, där det gick mindre bra, jag fick tillsägelse av göran att det inte va bra, det va sämre än tidigare och om jag inte skärpte mig så skulle jag få en utskällning nästa gång haha! eller varför skrattar jag, det är inget att skratta åt egentligen... den här tillsägelsen kanske var något som jag verkligen behövde för att jag ska fatta någongång? eller? man blir rädd och vill ju tro på det han säger, för han vet ju vad han pratar om, han är den som är utbildad men ändå så vill jag (den andra malin) inte tro på det han säger..

"det finns två vägar att gå, den friska eller sjuka så det är bara att välja" dom orden fick jag höra idag. just nu går det inte att välja, därför kommer det aldrig bli till det bättre så länge jag inte bestämmer mig för att bara gå EN VÄG! jag kommer aldrig att känna mig trygg... varken med mig själv, med min kropp och jag kommer aldrig kunna hantera min ångest om jag inte vågar prova, vågar prova att bara gå en väg! går det åt fel håll så vet jag hur jag ska gå tillväga för att hamna där jag är nu/varit tidigare. men det är just de där med att våga, släppa alla vanor, rutiner och bara vågaa utmana sig själv på något helt nytt, det är de som skrämmer mig - jag har aldrig gjort såhär förut ju.